Birthday.

Jag tycker inte om att fylla år.
Jag vaknar alltid med förhoppningen om att min födelsedag ska bli en magisk dag.
Precis som när jag var liten.
När ens största bekymmer var vem jag skulle spela kula med.
Det blir aldrig så mer.
Bekymren blir aldrig lika små igen.
Fast just då var de enorma. Såklart.

Jag saknar min pappa hela jävla tiden.
Livet kommer aldrig bli riktigt helt någonsin igen. Det har jag vetat länge.
Fakta. Någorlunda deprimerande, but still.
Det blir bara så helt som Alfons existens och Eddies kärlek kan göra det.
Det är väldigt tillräckligt.
Men min kropp saknar.
Min själ saknar.
Saknar saker jag borde ha haft, men aldrig fick.
Det gör ont att sakna. Så jag låter bli.
Blir bara påmind om det, de dagarna jag borde vara löjligt lycklig.
Mina dagar. Those days who were supposed to belong to me.

Jag vet nog inte hur man älskar sig själv.
Jag älskar min familj, och jag gör vad som helst för dem.
Men när jag sitter ensam med mig själv och förväntas vara lycklig för att folk skriver grattis till mig på facebook, så kan jag inte riktigt. Å andra sidan- Gud vad olycklig jag skulle vara om ingen lyckoönskade mig. Förvisso. Men födelsedagar slutar vara roligt efter man fyllt 12.
För mig, för mig, för mig, var det så.
Jag hoppas Alfons får vara barn barn barn och leka leka leka blåsa ballonger och äta tårta tårta tårta tills han är minst 16. Gärna 30. Det skrämmer mig ibland till tusen att bristen på en förälder kan skapa en sådan brant ruin inuti ett litet barn. Går ej att ta sig över. Finns alltid där, gapande, djup och otäck. Jag önskar jag alltid fanns vid hans sida. Och Eddie. Önskar att vi alltid var där.Jag önskar att vi idioter till människor slutade förstöra miljön så att jag kan sluta ha en sådan bisarr dödsångest. Jag önskar att jag inte sett min pappa tyna bort, jag önskar att det fanns ett levalängreänsinabarnsomblivitvuxnaochfåttegnabarn-elixir. Ibland vill jag leva för alltid. Andra dagar inte. Mest av allt vill jag att min son ska vara lycklig, konstant lycklig över livet. Jag vill ge honom allt jag har, han växer så fort och jag älskar honom mer än livet självt. Herrejösses vad jag älskar honom, den känslan kan ingen människa förstå förrän han eller hon blivit förälder själv. Omöjligt.

I min drömvärld är vi alla barn på vår födelsedag, vi har inga bekymmer och vi vill inte supa skallen av oss.


Glöm dina bekymmer.
Imorgon kommer nya.