She used to be an iron horse

Det finns inte tillräckligt med plats i mitt huvud för alla mina tankar.
Inte idag heller. Jag skulle inte påstå att det är speciellt ovanligt eller nytt för just den här dagen.
Allting blir vad man gör det till.
Men jag har aldrig någonsin vetat vad jag vill.
Eller jo.
Rättelse:
Jag har aldrig kunnat kombinera de saker jag vill, så jag gör alltsammans på samma gång och det slutar med att allting blir halvdant. Jag kan helt enkelt inte nöja mig.
Min mor säger att det är det livet handlar om. Att kunna välja. Och att faktiskt göra det.
Och att sedan stå för sitt val.
Jag vet inte hur man gör, jag vet inte hur man lever så.
I min själ cirkulerar tusen olika viljor, en miljon drömmar, som alla på något sätt vill ha mest plats. Jag kan inte välja.

Jag mötte en gång en man som sa att han ville ha allt och uppleva allt.
Jag tyckte det var ett märkligt sätt att se på livet.
Först nu förstår jag.
Inte honom, för han vill inte bli förstådd.
Vissa människor vill inte det, förstår ni.
Men jag förstår vad han menade med det.
Jag har mycket svårt för att göra saker halvdant.
Att nöja mig med att vara ganska duktig på något.
För jag vill vara bäst, jag vill bli beundrad och jag vill känna att ingen annan i världen är lika grym som jag är. På någon enda liten jävla sak.
Så bra som mitt bästa är, precis så bra vill jag vara.
På allt jag tar mig för.
Jag är halvsnygg, vissa dagar är jag sjukt snygg och andra halvful.
Ibland är jag lika social som en dövstum, och andra gånger håller jag låda längst fram på scen.
(Titta på mig, titta på mig, titta på mig, se mig då för fan.) Jag kan utan problem få allas uppmärksamhet på fyra sekunder, lika väl som jag kan försvinna tyst och grå i ett mörkt ensamt hörn tio minuter senare, helt oförmögen att ens kunna stava till ordet självkänsla. Jag är sjukt vettig ibland, nästintill klok och kan medverka i fantastiska diskussioner... När jag inte är helt omöjlig att ha och göra med alltså, om vi alltså bortser från de dagar då jag vägrar att kompromissa överhuvudtaget, när det som sägs inte alls stämmer överens med vad jag just hörde. Jag är så jävla uppåner och bakåtvänd ibland att till och med jag tycker att jag är en väldigt svårhanterlig kvinna dessa dagar.

But if this is my best,
my best won't do.

But I am right, and I am free
And I will fight
And you will see.

För att liksom kompensera för alla de gånger jag kastar mig huvudstupa in i saker, ägnar jag ibland hela dagar till att fundera över saker jag inte borde ägna dagar åt att fundera över.
Det är mycket märkligt och jag borde verkligen sluta upp med det genast. Faktiskt.