lördag 21 februari 2009

Pyret.

Du är snart tjugo veckor gången
och redan det vackraste världen har sett.
Snart tjugo veckor gången
och kan redan sparka så hårt att mitt hjärta läker.
För alla sorger och allt som en gång rivit inom mig
betyder inte längre någonting.
Jag bryr mig inte om hjärtesorger
om orättvisor
eller om mina forna krig.
Världen må falla i bitar runt mig
Kasta en bomb bredvid mig
Du ska märka att jag inte rör mig.
Du är trygg hos mig.

Allt som är viktigt
är du du du.
När mitt hjärta slår
slår det extra försiktigt
Och mina lungor andas stora trygga andetag.
Så att du kan växa dig stark
trygg stark och stor
i litet format.
Ingenting annat spelar längre någon roll.


Jag är skapt för att älska dig.
Och jag älskar dig redan så mycket att du måste känna det
Jag tror att du gör det.
Märker det på sättet mina vener pumpar ut mitt blod.
På hur min hand alltid vilar mot min mage
stryker den försiktigt
vaggar dig till sömns.
Din värme sprider sig i mig
likt en kamin i vinternatten.
Jag skulle aldrig kunna frysa
så länge du bor i mig.

Du är så älskad att inga ord på denna jord kan göra dig rättvisa.
Jag älskar dig idag och jag älskar dig imorgon.
Och dagen efter det.
Och min längtan efter dig är obeskrivlig.
Men ta din tid, älskade pyret...
Väx så som du ska
sparka hur mycket du vill
sov på dagarna och håll mig vaken på nätterna
Gör precis vad du behöver

För dig ger jag all tid i världen.
Kom sen. Kom sen när du är redo.
Och jag lovar att älska dig som jag aldrig älskat förr.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag brukar inte tycka om att läsa dikter. Jag brukar inte heller gilla att läsa bebisbloggar. Men det här.. rakt i hjärtat. Oerhört vackert. Jag kan relatera och känna igen mig och förstå, trots att jag inte har något spädbarn sparkandes bredvid mig. Du skriver väldigt vackert. Önskar er all lycka, /Anne