I heart you. |
Nu har min älskade Ida Maria äntligen fått sitt sagobröllop, sin prins, och ett helt nytt efternamn.
De var så vackra när de kom in i kyrkan, Idas klänning var inget annat än bedårande och mina tårar forsade under hela vigseln. Kvällen bjöd på en förlorad tårta, en far som blev mycket vit i ansiktet när det upptäcktes att tårtan var förlorad, när den senare återfanns var den för stor för bilen... till allas lycka är min karl sannerligen duktig på att lasta in omöjliga saker i bilar, så det hela ordnade sig.
Tänk så det kan bli. Tänk vilken tur att jag har min man. Jag älskar honom väldigt, väldigt mycket. Ibland är jag bara lite för trött för mitt eget bästa, det är tungt att vara ensam så mycket på sommaren, men snart är det höst, och inte en miljon skejttävlingar var och varannan helg. Tack gud. Inte för att jag inte gillar skejt, det har ingenting med saken att göra. Jag vill att han ska få leva ut sina drömmar, verkligen. Men även jag har drömmar som måste förverkligas, även jag måste få egentid. Annars är det svårt att vara lycklig, även fast världens finaste son sprider glädjeskimmer över vilket mörker som helst. Jag drömde idag att han var försvunnen, och även fast det var en dröm vaknade jag med hjärtat i halsgropen, pulsen pumpade så hårt som den aldrig någonsin förr pumpat. Han är det finaste i hela världen, och ingenting får någonsin hända honom, för då dör jag på fläcken. Ingenting annat spelar någon roll, egentligen. Egentligen gör det inte det.
Underbara unge, jag undrar om du vet hur mycket jag älskar varenda liten millimeter av dig?
Kär i dig, är jag. Kär i oss. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar