Couldn't be much more from the heart.
Ibland sveper en känsla av illamående över mig.
Stunder då jag påminns om människor från förr.
Människor jag älskat, stundtals hatat, avgudat, behövt, skrattat och gråtit tillsammans med.
Ni vackra människor som jag delat veckor, månader, år, av mitt liv tillsammans med, ni är inte glömda.
Människor som tycks ha glömt mig.
Livet ter sig som alltid förunderligt.
I have to go, yes I know the feeling, know you're leaving.
Så många människor jag lämnat längs vägen.
Men tre stycken står stadigt bredvid mig.
De som tycker om mig även när jag gråter.
De, vars tårar jag gladeligen torkar.
De ska pryda min kropp, i världens finaste tatuering.
Världens jäkla bästa prinsessor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar