Det snurrar många tankar i mitt huvud. Hemlige morgan och osynlige jake har bytts ut mot molgan för tillfället. Det regnar inte längre inomhus och jag hyser kärlek för solen och bruna ben. Jag har vansinniga säkerhetsbeteenden för mig. Insikten kommer krypande. Jag tycker om den. Jag är sjuk. Just nu. Men det är faktiskt helt, helt okej. Utan acceptans blir förändringen svår, och med konstant förändring finns ingen tid för acceptans. Jag landar i det som är jag.
Reder ut mina egenhändigt snurrade spindelnät. Långsamt. Jag ska inte skynda mig den här gången. Det har tagit tid. Det kommer ta tid. Och det är lång tid kvar.
Det spelar fan ingen roll att det är uppförsbacke.
At least I'm walking.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar