Ibland faller saker och ting på plats på ett sätt man aldrig kunnat föreställa sig.
Precis som om allting är sammanlänkat, och det finns en mening högre och större än vårt förnuft någonsin kan förstå. I nuläget har hela mitt liv kastats om, jag åker karusell igen och jag vågar kasta mig ut från min trygghet. Det borde vara skrämmande, men är i nuläget bara fantastiskt och totalhärligt.
Det finns något som kallas ödet.
Och jag ser det äntligen.
Det har alltid funnits där
Men ibland är det omöjligt att se saker som finns för nära.
Nu är det min tur.
Mina vänner, jag inbjuder er på en resa i min själ.
Ni är när som helst välkomna att hälsa på.
Nu handlar mitt liv om mig.
Om mig.
Och jag är så jävla värd det.
Och ni, mina vänner...
Utan er vore jag bara en skugga av den jag är idag.
Tack.
lördag 28 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar