Ingen har någonsin fått mig att känna mig mer osexig än vad den förbannade bröstpumpen gör. Den är ett fantastiskt exempel på att vardagen är allt annat än glamourös när man har småbarn. För er som är lite gröna inom ämnet kan jag berätta att det finns en reflex som heter utdrivningsreflexen, som gör att mjölken rinner till. Den utlöses vanligen av att bebisen snuttar på brösten. Om man utav någon anledning måste pumpa ur mjölk, kanske för att brösten gör förjävla ont annars, eller så, så har djävulen uppfunnit bröstpumpen. Är man stressad tar det längre tid för mjölken att rinna till, och eftersom jag är en kroniskt stressad människa och min kropp inte köper att det är en bebis som vill ha mat just nu, går det inte alls. Inte alls. Det är inte alls frustrerande att sitta och försöka låtsas vara lugn så att hela verkstaden ska fungera, oh nej, inte alls. Jag vill inte alls slänga ut den här jävla manicken genom fönstret, det är faktiskt mycket värre än så. Jag skulle kunna tänka mig att riva ner köksinredningen eller något annat som skapar brutalt mycket oväsen. Om någon undrade varför vi småbarnsmammor har noll tålamod och ser allmänt överkörda ut emellanåt, sluta undra. Nu vet ni var de svarta påsarna under ögonen härstammar ifrån.
Tack Gud för att du lät människan uppfinna mjölkersättning, jag lovar att be till dig varje kväll innan läggdags och ber ödmjukast om ursäkt för att jag inte trott på dig tidigare.