Mycket nu.

Eddie är i Stockholm och jobbar och jag är således hemma själv med både bebis och jycke.
Vi har det bra, men shit vad det känns som att jag flänger fram och tillbaka. Så fort jag är ute med Hugo somnar Alfons i vagnen, när jag kommer tillbaka och är toktrött av promenaden, vaknar Alfons och är piggast i världen. And so it continues... Ibland önskar jag väldigt mycket att vi bodde i hus. Med stor inhägnad trädgård, så man bara kunde öppna dörren och släppa ut odågan. (Jag pratar alltså inte om Alfons nu, utan om Hugo) Så man slipper vakna på morgonen för att den känsliga stackarn står och hulkar i hallen. På mina kläder. Hundkräks. Då kan man undra vad mina kläder gör på golvet, ja det kan man. De var faktiskt sorterade i fina högar, sådeså. Och jag skulle ta hand om dem idag, ja det skulle jag faktiskt. Jag är hemskt lycklig för att vi har en tvättmaskin hemma, ja det är jag.

Dessutom ska vi flytta snart. Flyttkartonger i hallen och en miljon saker som ska säljas och slängas och bytas och packas och allt vad det nu var.

Och att sova utan min Eddie är som vanligt ungefär helt omöjligt. Åhsåjagsaknarhonom!