I want a little piece of you...

Ibland säger du att du blir rädd för mig.
För att jag förändras väldigt snabbt.
Det är sant, att jag har väldigt många sidor inom mig. Det finns helt enkelt inte plats för alla att härja runt samtidigt. Jag har varit en kameleont större delen av mitt liv, jag kan spela tusen roller, och jag kan vara tusen människor på en vecka.

Du säger att du är livrädd för att jag ska vakna upp en dag och klara mig själv, vakna upp en dag och känna att jag måste vara någon annanstans. Jag har gjort det många gånger.
Du vet att jag gjort det väldigt många gånger. Klamrat mig fast vid människor under vissa perioder av mitt liv... För att överleva helt enkelt.

Men jag är inte så föränderlig att jag som man kan tro.
Jag älskar fortfarande mina stora skogar i Norrland, jag älskar dem så mycket att det gör ont, jag älskar min Karolina för att hon alltid tror på mig, jag älskar min Ida för att hon alltid förstår mig, älskar min Johanna för att hon tar ned mig på jorden och oftast vet vad jag känner innan jag vet det själv. Älskar min mamma för att hon har burit mig genom livet, för att hon är så totalt osjälvisk och ärlig och omhändertagande, älskar min Åa för att hon är en mycket stark och kärleksfull själ, älskar min Fanny för att hon är så förbaskat söt, godhjärtad, ordentlig och kan själv-ig. Älskar min Frida för att hon är så känslig, för att hon tar in omvärlden på ett sätt ingen annan liten flicka gör. Älskar min Molly för att hennes hjärta är gjort för att älska, och för att hennes svans är vit på tippen. Älskar min Liten för att hon känner allt jag känner, för att hon är en av vackraste varelserna på denna jord, älskar min Hugo för att han är så försvarslös och yr och vacker som en sommarnatt och för att han inte ser klok ut när han envisas med att sova på ryggen med alla tassarna uppåt. Älskar min Lisa för att hon alltid förvånar mig med att vara den som ställer upp när det gäller. Älskar min Josef för att han vet allt och lite till om mig, och fortfarande älskar mig, för att han burit mig på sina axlar sedan den första dagen vi träffades och han hade fula svarta sockar på sig mitt i sommaren, för att hans hjärta rymmer oändligt mycket kärlek, för att han ifrågasätter saker. Älskar min Steffi, min lilla sparv, för att hon ger så sjukt mycket av sig själv hela tiden, för att hon vill så väl och för att man inte kan göra annat än älska henne. Älskar min Becca för att hon tar in lugnet i mitt liv, för att hon lär mig att acceptera mig själv, för att hon är underbar och för att hon förstår mig. Älskar mitt Lund för tusen miljoner anledningar, för kullerstensgatorna, för minnena, för allt jag blivit sedan jag flyttade dit. Älskar min lägenhet på Virvelvindsgatan för att den ligger på en fantastiskt talande adress, älskar den för att jag fått uttrycka alla mina känslor i den, älskar den för att den känns som mitt hem, mitt alldeles egna hem.

Jag älskar min pappa för att han lärde mig det viktigaste någonsin, han lärde mig vikten av att våga älska, och han lärde mig att man ibland måste kämpa för sin sak så inihelvete.
Jag älskar typ samma saker som jag alltid älskat, bara för att livet går vidare betyder det inte att jag slutar älska det jag en gång älskat.

Jag älskar dig, min Eddie, för en miljon anledningar.
Jag älskar att ödet spelat oss ett sjukt stort spratt, och väntat på vår tid.
Hade det blivit vi tidigare hade det gått åt fanders och tatalbrakat loss i katastrof.
Det vet du också. Men det är precis rätt tid nu. Precis rätt.

I get high on you baby
And I don't think we should wait.
Jag vill skrika ut till hela världen att jag älskar dig, att jag älskar dig älskar dig.
Du är en helt fantastisk människa, och jag är redan starkare än du tror.
Jag kommer inte lämna dig. Inte nu och inte sen.
För jag är halv utan dig. Och jag vill aldrig mer vakna upp utan dig bredvid mig.
Förändras jag, vill jag förändras med dig.
På samma sätt som jag vill bli gammal med dig.

Jag älskar dig mest och jag är kär i dig och jag behöver dig jämt och mest.
Min Eddie ( Med dreadlocks)

Oh, how I love you...