Jag önskar verkligen att jag hade tvätt i tvättstugan just nu. Ren, mjuk, härligt doftande.
Det har jag inte. Det beror på att min tvättid började för en halvtimme sedan. Min tvätt är äckligt äcklig och smutsigt illaluktande och begravd i min tvättkorg. Stadigt begravd. Det ryms rätt mycket där. Sockarna kan man pilla ner på sidorna sedan. När det börjar bli fullt. Jag önskar jag inte visste det.
Jag tar mig uppenbarligen friheter. Jag har varit sjuk nyss. Det betyder alltså att jag inte behöver tvätta. Spännande. Undrar var det här ska leda.
Jag önskar också att jag gick till banken idag. Jag hade viktiga ärenden där. Det gjorde jag inte. Jag satt hemma framför tv:n. Fängslad av Oprah. Jag önskar att inte Julia Roberts hade varit med som gäst. Jag kan aldrig bestämma mig för om jag tycker att hon är galet vacker, eller ganska alldaglig. Därför måste jag titta väldigt länge, och väldigt intensivt på henne. Och det är svårt eftersom kameran hela tiden byter vinklar. Heltidsprojekt. Hade hon inte varit med hade jag säkert gått till banken. Alldeles säkert. Jag är faktiskt helt övertygad om att jag hade gått till banken då.
Jag önskar jag hade köpt den där gröna färgen idag. Och målat klart min vägg.
Det har jag inte. Och mina ursäkter börjar ta slut nu.
Jag önskar jag hade trollat fram en filosofibok. Känns som ett gigantiskt projekt, fastän det kanske tar högst tio minuter att beställa den på biblioteket. Filosofin hittills handlar mest om olika satser, ord och meningsbyggnader. Jag är besviken. Jag trodde vi skulle börja med de tunga ämnena på en gång. Jag trodde jag skulle sitta vid min skrivbord med en fascinerad min och ett glas rött vin och mumla åhåå.. jaahaa... jassåå... hela tiden. Det gör jag inte. Jag läser om satser. Blir uttråkad och strejkar på mina tvättider.
Jag önskar jag inte var så trött. Jag önskar att jag inte var så lat. Det är ingen tilltalande egenskap. Jag önskar att Ida var här. Jag önskar jag vaknar imorgon bitti och har fått tillbaka all den kraft som så långsamt verkar ha sugits ur mig på sistone. Och jag önskar att nästa kapitel handlar om Kafka.
Kafka ansåg att världen är absurd och ogripbar. "Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska." Han såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.
å andra sidan är jag nog kanske inte riktigt i stånd till att läsa om Kafka. Kanske inte just nu.
Jag tror att jag skulle försvinna ännu mer i min drömska värld och låta min tillvaro rasera helt.
Jävla tvättid.
Det har jag inte. Det beror på att min tvättid började för en halvtimme sedan. Min tvätt är äckligt äcklig och smutsigt illaluktande och begravd i min tvättkorg. Stadigt begravd. Det ryms rätt mycket där. Sockarna kan man pilla ner på sidorna sedan. När det börjar bli fullt. Jag önskar jag inte visste det.
Jag tar mig uppenbarligen friheter. Jag har varit sjuk nyss. Det betyder alltså att jag inte behöver tvätta. Spännande. Undrar var det här ska leda.
Jag önskar också att jag gick till banken idag. Jag hade viktiga ärenden där. Det gjorde jag inte. Jag satt hemma framför tv:n. Fängslad av Oprah. Jag önskar att inte Julia Roberts hade varit med som gäst. Jag kan aldrig bestämma mig för om jag tycker att hon är galet vacker, eller ganska alldaglig. Därför måste jag titta väldigt länge, och väldigt intensivt på henne. Och det är svårt eftersom kameran hela tiden byter vinklar. Heltidsprojekt. Hade hon inte varit med hade jag säkert gått till banken. Alldeles säkert. Jag är faktiskt helt övertygad om att jag hade gått till banken då.
Jag önskar jag hade köpt den där gröna färgen idag. Och målat klart min vägg.
Det har jag inte. Och mina ursäkter börjar ta slut nu.
Jag önskar jag hade trollat fram en filosofibok. Känns som ett gigantiskt projekt, fastän det kanske tar högst tio minuter att beställa den på biblioteket. Filosofin hittills handlar mest om olika satser, ord och meningsbyggnader. Jag är besviken. Jag trodde vi skulle börja med de tunga ämnena på en gång. Jag trodde jag skulle sitta vid min skrivbord med en fascinerad min och ett glas rött vin och mumla åhåå.. jaahaa... jassåå... hela tiden. Det gör jag inte. Jag läser om satser. Blir uttråkad och strejkar på mina tvättider.
Jag önskar jag inte var så trött. Jag önskar att jag inte var så lat. Det är ingen tilltalande egenskap. Jag önskar att Ida var här. Jag önskar jag vaknar imorgon bitti och har fått tillbaka all den kraft som så långsamt verkar ha sugits ur mig på sistone. Och jag önskar att nästa kapitel handlar om Kafka.
Kafka ansåg att världen är absurd och ogripbar. "Människorna är grymma, onåbara och samtidigt offer för all slags tarvlighet och ondska." Han såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.
å andra sidan är jag nog kanske inte riktigt i stånd till att läsa om Kafka. Kanske inte just nu.
Jag tror att jag skulle försvinna ännu mer i min drömska värld och låta min tillvaro rasera helt.
Jävla tvättid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar