Wanna play?

I don't want no one to know how the hurt it me works.





Breakthrough i min lägenhet. Tavlor som hittar sin plats, färger som skriker efter att få målas, väggar som längtar efter att få lackas. Fönsterbrädor som trillar på plats. En borrmaskin som inte trilskas. Just nu, enkelt. Enkelt, enkelt, enkelt och självklart.

Jag behövde det. Jag behövde verkligen det.
Jag orkar inte riktigt motgångar just nu.

Orkar inte.

Jag läser Luke Rhineharts bok Tärningsspelaren och förlorar det sista utav mitt vett. Trevligt. Så passande. Han låter en tärning ta alla hans beslut, små som stora, och självklart faller snart hela hans liv ihop. Eller gör det verkligen det? Allting blir bara annorlunda. Enormt annorlunda. Han bryter mot alla konventioner och osagda små regler som vi så fint skaffat oss i vårt samhälle. Han letar upp sina innersta mest tabubelagda önskningar och fasor, han vänder ut och in på sig själv. Vrider sina tankar till det yttersta, han blir en pusher av rang. Han triggar. Sin omgivning, sig själv. Han spelar tusen olika roller, och han gör det med många lysande stjärnor i kanten.

Jag finner det dramatiskt, vanvettigt, idiotiskt... och alldeles förståeligt.

Jag känner ett samband med honom, jag förstår honom till punkt och pricka, och det skrämmer självklart vettet ur mig. Det går åt helvete för honom, självfallet kan det inte gå annat än käpprätt åt helvete. Likväl fascineras jag. Trollbinds.
Jag beundrar honom. För att han vågade. Vågade sätta hela sitt liv, sin karriär och familj på spel för en svartvit liten fyrkants skull. Han är helt jävla galen. I obey.

Du är dum i huvudet om du inte läser den här boken. Tärningsspelaren.
Eller väldigt smart.
Det beror på vilka demoner du besitter.
Har du redan nu lite problem med att anpassa dig i samhället kanske du ska låta bli.

Jag borde ha låtit bli.
Jag borde ha lagt ifrån mig den vid första kapitlet.

Så som Jim Carrey borde ha slutat läsa boken innan han ens började tänka på att läsa den i filmen "The number 23", borde jag aldrig börjat bläddra i den. I Carreys fall kunde man också räkna ut att det skulle urarta.

Men han kunde inte.
Han var precis lika oförmögen att sluta läsa som jag är just nu.
Det kan liknas en besatthet.
Jag kan inte hjälpa det.

Farväl, nu ska jag återigen gräva ner mig i boken som kommer att bli mitt fördärv.
Jag inser det. Men den ropar på mig. Lockar. Med varm inställsam röst...


En tärning är ett vanligt spelredskap som används för att generera slumptal. Tärningar är ofta gjorda av plast eller trä, och formade som någon av de platonska kropparna med kuben som den absolut vanligaste typen. Fördelen med de platonska kropparna är att alla sidor blir lika stora och har därmed i princip lika stor chans att komma upp. På grund av att många tärningar har hål i sig, samt att man håller dem olika när man kastar så är sidan tärningen landar på inte helt slumpmässig. Sidorna numreras vanligen från 1 och uppåt.



Gotta go.