Oh, darling!

Det här med att vela mellan olika saker är ju verkligen min grej.
Tyvärr.
Jag har hört att jag är så oförutsägbar att jag blir förutsägbar.
Folk säger att det stämmer.
Folk som känner mig då alltså.
För er vanliga dödliga människor tenderar jag till att alltid göra märkliga val.
Now and forever.
Och jag bryr mig inte om ni inte förstår.
Huvudsaken är väl att jag någonstans
ser någon mening i alla mina tankar.
Den enda man måste kunna försvara sina val inför
är väl ändå sig själv.

Och jag har för länge sedan förstått att det är få saker jag begriper.
Däri inkluderar jag mig själv.
Det är faktiskt väldigt spännande.
Jag har liksom slutat att förvåna mig själv.
I mitt huvud har jag gått igenom så vansinnigt många små kortfilmer om hur mitt liv ska te sig, vilka vägar jag ska vandra, att det tenderar till att kännas som om jag alltid vetat vad som ska inträffa i mitt liv.

Idag träffade jag min syster.
Det var alldeles för länge sedan sist.
Jag förstod det när hon kramade mig länge och hårt och utbrast; åh, älskling!
Jag hade glömt att jag var hennes älskling.
Jag hade glömt.
Vissa saker är underbara att komma ihåg.

Jag har för övrigt inhandlat mig en skinande ny gitarr
som ska ta mig the stairway to heaven.
Hade jag tänkt.
Jag drömmer stort och faller långt.

But it's not the fall that hurts,
it's when you hit the ground.


Peace out/ Hendrix.

Kärleksbrev.

Det kommer kanske inte alltid vara vi två...
Bara så länge det finns stjärnor
och våra hjärtan klarar av att slå.

I dina armar klarar jag av att möta vilka motgångar som helst.

För det är så jag säger det, du är det finaste jag vet.
Och världen förtjänar inte dig.
För du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fult.

Det finns ingen gräns
för hur mycket jag älskar dig.

What's the story

No morning glory.
Jag är levande död.
Stackers stackers lille mig.

Om någon skulle vilja komma hem till mig och lyfta på locket till min tvättkorg och kanske tvätta lite saker som befinner sig däri, skulle jag bli väldigt glad.
För jag har så mycket annat att göra, just idag.
Jag måste till exempel se på film hela dagen, dricka tolv liter vatten för att kompensera för de där tolv ölen igår, kanske måste jag också äta några djungelvrålsklubbor, beställa hämtmat och dra för alla gardiner och vänta tills mitt huvud börjar fungera normalt igen. ( Det har det ju iofs inte gjort på flera år, så det vore ju synnerligen ett smärre mirakel om det skulle börja fungera igen just idag. )

Den bästa flickan att spendera en dag som denna med heter Ida och det är mycket synd att hon inte sitter i soffan bredvid mig, med exakt samma sprängande huvudvärk. Kanske inte så synd för henne, för hon har säkert mycket annat att stå i, men ytterst synd för mig.
Kom hit flicka lilla, det var alldeles för länge sedan vi sågs.

Det borde vara olagligt att behöva vara utan denna flicka en dag som denna.
Måste försöka utveckla tunnelseende så jag kan titta bara på tv:n, och inte överhuvudtaget på röran i resten av lägenheten. Jag misstänker att Hugo också hade fest igår. Enmansfest.
verkar ha varit ett jävla partaj. Det är alltid lika roligt att komma hem och hitta delar av en hel limpa i hallen. Resten av lägenheten var också ganska smått begravd i bröd. Jag ljuger om jag säger att jag städat undan det. Istället försöker jag ta små hoppsasteg mellan brödbitarna.

Någonting säger mig att den här dagen inte kommer bli särskilt produktiv.

Geek

Yeah, you're such a geek.

Det stod nåt om ett slott, där var ett skjul.
Jag har blivit luuhuurad.
Aha.
Tralala.

Ibland är det bara så vansinnigt skön känsla när man inser att någon inte alls stämde överens med den bilden man lyckats måla upp. Det var liksom inte i närheten av någon Picasso-målning. Aldrig någonsin. Det handlar inte om kärlek, när man vägrar se en annan människas brister, det handlar fan om en het jävla önskan att man äntligen hittat det man letar efter. Att selektera ut de egenskaper man kanske slutligen kommer att älska, och att lägga till en hel del andra små egenheter, är så långt ifrån kärlek man kan komma. Och det är helt fantastiskt att jag aldrig mer kommer känna mig som ditt tidsfördriv.

Det skålar vi på.
My mama felt she never liked you, neither did my friends.

Det hindrar mig dock inte från att undra om du någonsin kommer att älska en annan människa ens hälften så mycket som du älskar dig själv, my dear Narcissus.
Fascinerande.
...but still, nothing but a geek.

Drive me crazy

Is that alright with you, leave my gun away when it's loaded?

Ibland funderar jag på att skriva en bok.
Men hur gör människor för att kunna hålla liv i ett ämne under så ofattbart många sidor?
Och vem trodde jag skulle läsa den?
Till vem skulle jag skriva den?
För vem?
Till mig själv? För min egen skull?
Och hur intressant skulle det vara att ta del av?
Det jag tycker.

Jag kan nog bara skriva om kärlek.
Det är allt jag förstår mig på.
Förlåt, allt jag nästan förstår mig på.

Jag vet inte vad rättvisa är,
jag vet inte varför människor envisas med att hålla kvar sin stolthet så högt i alla väder.
Jag vet inte varför folk slår ihjäl varandra, jag vet inte varför krig finns.
Jag vet inte varför vi är så dumma i huvudet och förstör den enda världen vi har.
Jag vet nästan ingenting, och jag vet om att jag inget vet.

Men en sak vet jag.
Och det är att utan kärlek
Utan kärlek
Vore mänskligheten för länge sedan död och begraven
under maktens vingar krossad och trampad på.

Med kärlek kommer vilja kommer kraft kommer medmänsklighet
med kärlek kommer alla dessa starka känslor vi inte förstår oss på
Och det är det enda jag någonstans kan förstå.

This has got to die
This has to stop.
Sluta krossa mänskligheten, idioter.

Och börja älska.
Lär er tala kärlekens språk
och ni skall bli visare än någon annan.

Älska, för guds skull.

När man är sjuk.

När man är sjuk får man ligga en hel dag i soffan utan att knappt röra sig en endaste liten bit.
Möjligtvis sträcka sig efter godispåsen.
Om man orkar.

När man är sjuk får man ligga och titta på gamla Disney-filmer flera timmar i sträck.
Man får vara ynklig och liten och be om hjälp med det minsta lilla.
För det FÅR man när man är sjuk.

Och det är precis vad jag tänker åstadkomma idag.
Absolut ingenting.
För det får man, när man är sjuk.

Och när jag är klar med att göra ingenting, så ska jag göra ingenting en liten stund till.
And I will enjoy.

She used to be an iron horse

Det finns inte tillräckligt med plats i mitt huvud för alla mina tankar.
Inte idag heller. Jag skulle inte påstå att det är speciellt ovanligt eller nytt för just den här dagen.
Allting blir vad man gör det till.
Men jag har aldrig någonsin vetat vad jag vill.
Eller jo.
Rättelse:
Jag har aldrig kunnat kombinera de saker jag vill, så jag gör alltsammans på samma gång och det slutar med att allting blir halvdant. Jag kan helt enkelt inte nöja mig.
Min mor säger att det är det livet handlar om. Att kunna välja. Och att faktiskt göra det.
Och att sedan stå för sitt val.
Jag vet inte hur man gör, jag vet inte hur man lever så.
I min själ cirkulerar tusen olika viljor, en miljon drömmar, som alla på något sätt vill ha mest plats. Jag kan inte välja.

Jag mötte en gång en man som sa att han ville ha allt och uppleva allt.
Jag tyckte det var ett märkligt sätt att se på livet.
Först nu förstår jag.
Inte honom, för han vill inte bli förstådd.
Vissa människor vill inte det, förstår ni.
Men jag förstår vad han menade med det.
Jag har mycket svårt för att göra saker halvdant.
Att nöja mig med att vara ganska duktig på något.
För jag vill vara bäst, jag vill bli beundrad och jag vill känna att ingen annan i världen är lika grym som jag är. På någon enda liten jävla sak.
Så bra som mitt bästa är, precis så bra vill jag vara.
På allt jag tar mig för.
Jag är halvsnygg, vissa dagar är jag sjukt snygg och andra halvful.
Ibland är jag lika social som en dövstum, och andra gånger håller jag låda längst fram på scen.
(Titta på mig, titta på mig, titta på mig, se mig då för fan.) Jag kan utan problem få allas uppmärksamhet på fyra sekunder, lika väl som jag kan försvinna tyst och grå i ett mörkt ensamt hörn tio minuter senare, helt oförmögen att ens kunna stava till ordet självkänsla. Jag är sjukt vettig ibland, nästintill klok och kan medverka i fantastiska diskussioner... När jag inte är helt omöjlig att ha och göra med alltså, om vi alltså bortser från de dagar då jag vägrar att kompromissa överhuvudtaget, när det som sägs inte alls stämmer överens med vad jag just hörde. Jag är så jävla uppåner och bakåtvänd ibland att till och med jag tycker att jag är en väldigt svårhanterlig kvinna dessa dagar.

But if this is my best,
my best won't do.

But I am right, and I am free
And I will fight
And you will see.

För att liksom kompensera för alla de gånger jag kastar mig huvudstupa in i saker, ägnar jag ibland hela dagar till att fundera över saker jag inte borde ägna dagar åt att fundera över.
Det är mycket märkligt och jag borde verkligen sluta upp med det genast. Faktiskt.