fredag 23 juli 2010

De bästa.



I am thinking it's a sign that the freckles
In our eyes are mirror images and when
We kiss they're perfectly aligned
And I have to speculate that God himself
Did make us into corresponding shapes like
Puzzle pieces from the clay
True, it may seem like a stretch, but
Its thoughts like this that catch my troubled
Head when you're away when I am missing you to death
When you are out there on the road for
Several weeks of shows and when you scan
The radio, I hope this song will guide you home

They will see us waving from such great
Heights, 'come down now,' they'll say
But everything looks perfect from far away,
'come down now,' but we'll stay...

torsdag 22 juli 2010

Love is in the air.

I heart you.
Nu har min älskade Ida Maria äntligen fått sitt sagobröllop, sin prins, och ett helt nytt efternamn.
De var så vackra när de kom in i kyrkan, Idas klänning var inget annat än bedårande och mina tårar forsade under hela vigseln. Kvällen bjöd på en förlorad tårta, en far som blev mycket vit i ansiktet när det upptäcktes att tårtan var förlorad, när den senare återfanns var den för stor för bilen... till allas lycka är min karl sannerligen duktig på att lasta in omöjliga saker i bilar, så det hela ordnade sig.
Tänk så det kan bli. Tänk vilken tur att jag har min man. Jag älskar honom väldigt, väldigt mycket. Ibland är jag bara lite för trött för mitt eget bästa, det är tungt att vara ensam så mycket på sommaren, men snart är det höst, och inte en miljon skejttävlingar var och varannan helg. Tack gud. Inte för att jag inte gillar skejt, det har ingenting med saken att göra. Jag vill att han ska få leva ut sina drömmar, verkligen. Men även jag har drömmar som måste förverkligas, även jag måste få egentid. Annars är det svårt att vara lycklig, även fast världens finaste son sprider glädjeskimmer över vilket mörker som helst. Jag drömde idag att han var försvunnen, och även fast det var en dröm vaknade jag med hjärtat i halsgropen, pulsen pumpade så hårt som den aldrig någonsin förr pumpat. Han är det finaste i hela världen, och ingenting får någonsin hända honom, för då dör jag på fläcken. Ingenting annat spelar någon roll, egentligen. Egentligen gör det inte det.

Underbara unge, jag undrar om du vet hur mycket jag älskar varenda liten millimeter av dig?

Kär i dig, är jag. Kär i oss.
Alfons 1 år. Tiden springer iväg... han med numera.

"Somliga säger vi lever i evighet,
fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast dom aldrig hann i fatt de dom fick.

I kärlek och hat, fiende, kamrat,
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommar tid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden.

Om du går runt i cirklar, eller rakt dit du vill,
om du står långt i från eller tätt intill.
Vi spar alla lögner till morgonen efter,
och reser dom glas som föll under festen.

I kärlek och hat, fiende, kamrat.
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommartid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden."
 
Cornelis Vreeswijk - Sommarkort ( En stund på jorden )
 
 
 
 
 

måndag 12 juli 2010

tattoo

So close, no matter hos far.
Couldn't be much more from the heart.

Ibland sveper en känsla av illamående över mig.
Stunder då jag påminns om människor från förr.
Människor jag älskat, stundtals hatat, avgudat, behövt, skrattat och gråtit tillsammans med.
Ni vackra människor som jag delat veckor, månader, år, av mitt liv tillsammans med, ni är inte glömda.
Människor som tycks ha glömt mig.

Livet ter sig som alltid förunderligt.

I have to go, yes I know the feeling, know you're leaving.

Så många människor jag lämnat längs vägen.
Men tre stycken står stadigt bredvid mig.
De som tycker om mig även när jag gråter.
De, vars tårar jag gladeligen torkar.
De ska pryda min kropp, i världens finaste tatuering.

Världens jäkla bästa prinsessor.