Sunday.

Enough absence can crash a spirit to the bones.

Ikväll lyssnar jag av en händelse på Beth Orton och Regina Spektor. Det var länge sedan. Inte så länge sedan att jag blir förbannad på mig själv för att jag liksom glömt bort att denna musik borde lyssnas oftare på, men tillräckligt länge sedan för att få ett litet sting i hjärtat. Jag kan inte förklara det bättre, det spelar ingen roll att jag har alla ord i världen till mitt förfogande. Det sticker helt enkelt till i mitt hjärta, jag minns delar av mig själv som jag så smått förträngt, känslor, minnen och stunder jag glömt att jag faktiskt upplevt. Livet snurrar på fasligt fort, men just nu, just den här stunden, står det helt stilla. Står stilla för mig.

Det är precis som att träffa en vän jag inte sett på hundra år.

Beth Orton - Pieces of sky

Bebis på väg.

Dagens sanning: Gravida kvinnor är inte riktigt kloka.
Var man då inte riktigt klok redan innan behövs det ju inte speciellt vassa knivar för att lägga ihop ett och ett. Jag är ett känslomässigt vrak, mina humörsvängningar går med samma fart som tåget och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Ena sekunden är livet ett mirakel, harmonin lyser ur mina ögon och jag ser ut som Jungfru Maria själv. För att i nästa sekund gråta floder.

Varje dag blir ytterst spännande, jag säger då det.

Puffar som är rostade i Hooning.

Kvinna försöker kyssa sin blivande man.
Blivande man vägrar och utbrister, men neej, du smakar ju kalaspuffar, jag kan inte!
Blivande man får stor skrattattack.
Kvinna mindre road. Kvinna i mycket känslig period av dagen.
Kvinna blir sur.
Blivande man skrattar ännu mer.

Sedan när blev kalaspuffar någonting negativt?
Det var ju höjdpunkten på hela 90 talet.
Oh, those glory days... Kommer ni ihåg tåget? ...Tuut, tuut här kommer vi med puffar som är rostade i honiiing!
Det var nittonhundranittio nånting det var back in the days, och det var en helt fantastisk reklam.

För övrigt är det ett under att blivande man står ut med sin hormonrubbade kvinna.
Han skall ha en stor eloge, och inget annat.

E: Tror du att pappan i filmen rakar ett streck mitt i mustaschen under näsan?
A: Vadårå?
E: Jamen, han har ju inget hår där!
A:... Men det har ju inte du heller. Du har ju en mycket större fläck utan hår där?
E: ............
A: (Sätter sig i E:s knä.) ...Snutteplutti?
E: Fick du dåligt samvete?
A: Borde jag ha dåligt samvete? Du har ju inget hår där.
E: ..........

femhundratjugofemtusensexhundra minuter

Two souls
one's gonna love you
and the other one
is gonna cause you hurt.

Det är så märkligt, att när man är mitt uppe i något
så är man så inne i det
att det inte finns några andra alternativ
Det bara är så
och just då, tror man att det alltid kommer vara så.
Just då tror man att det är allt.
Just där, just då, och just den dagen.
Är det allt.

Det känns alltid som en saga såhär i efterhand.
Undantryckta minnen som några toner kan blåsa liv i.
Om än för bara några sekunder.
Så är man där igen.
Tittar på sitt liv som ur ett tredje perspektiv.
Jag ser din ryggtavla. Och mitt ansikte.
Och plötsligt ser jag så mycket saker som jag vägrade se då.
Och jag låter filmen sakta spelas upp.
Kanske bara ett kapitel i taget.
Idag är jag ute på en skånsk landsbygd. Vem var jag då?
Vem var du? Och vem är du nu?

Och när låten tar slut släcks ljusen och ridån trillar ner med en duns.
Likväl är mina minnen fantastiska äventyr
som jag måste besöka ibland.
Det är som en starkare kraft, ett behov jag har.
För att inte glömma bort förtränga var jag varit
vem jag varit.

As the sun
as the sun
as the sun
and the words
and the words
and the words

Blir man klokare med åren eller fylls huvudet bara med mer intyck?
Blir man öppnare eller mer inskränkt?
Inser man att ingenting någonsin blir såsom man planerat eller stänger man dörrar redan innan handtaget hunnit tryckas ned i rädsla för att återigen uppleva något man helst varit utan?

2008 var 365 dagar fyllda av frågor av kärlek av svar av bråk av musik av allt möjligt. Femhundratjugofemtusensexhundra minuter. Femhundratjugofemtusen resor till varann. Hur kan man mäta, mäta ett år? I dagar? I nätter? I antalet koppar kaffe?
Atleast, I know more than I did before.