Lund.

Hemma, snart hemma igen.
Vemodigt, spännande, tröttsamt att flytta.
Men nu vill jag till skåne och bygga ihop lilla spjälsängen.

Kära tunnelbanan:
Jag kommer inte sakna dej ett minsta dugg.

Alla städer stannar kvar,
det är bara vi som rör på oss älskling.

v.30 done.

Skriver sällan nuförtiden.
Den enorma tröttheten har tagit över mitt liv.
Lilla bebisen bestämmer redan allt som sker, jag antar att det kommer fortsätta vara så under en lång tid framöver.
Lägenheten är full av flyttkartonger och smärre kaos.
Jag mår illa. Vill bara sova.
När jag väl somnar vaknar jag alltid så fort solen går upp. För den som inte visste det så går solen upp långt före jag är speciellt vaken, egentligen.
Hatar den här lägenheten.
Längtar efter ett mörkt sovrum. Mitt mörka mörka sovrum i lund.
Vecka 30 avklarad.
69 dagar kvar.
Tills du är färdigbakad, mitt lilla pyre.

Det är nästan löjligt att ens försöka beskriva hur mycket jag längtar.
På ett sätt är du redan här.
Hemskt närvarande.
men jag vill bara få hålla dig i min famn nu, snart.
Hålla dig och gömma dig från alla faror som denna världen bjuder på.
Jag vill alltid ta alla smällar som är ämnade för dig.
Jag vet någonstans att det inte alltid kommer bli så.
Inte jämt.
Det är omöjligt att skydda någon från allt.
Det är inte menat att livet ska vara så heller.
Men just nu.
Och en lång tid framöver.
Är mina armar starka nog att bära dig igenom allt.
Och inga faror når dig
så länge jag får bestämma.

När trollmor har lagt sitt lilla troll, och bundit fast honom i svansen...

Nu har vi köpt din första säng, lilla bebis.

Jag vet att din pappa kommer tycka det är hemskt mysigt när du kommer ut till den här världen.
Till oss. Så att vi äntligen blir tre.
I min värld har vi varit tre länge. Det blir hemskt tydligt att du redan är här när natten smyger sig på. När vi släcker lampan och kryper ner under täcket tycker du att det är en ypperlig tid för nattgympa. Din pappa somnar och slumrar snart som en stock. Han är hemskt söt, för han försöker verkligen hålla sig vaken. Oftast klarar han fem minuter eller så.

Ibland ligger jag vaken flera timmar. Håller min hand mot min mage och känner dina rörelser som blir allt starkare för var dag. Du buffas och knuffas och bökar som en liten tok.
Som vi längtar efter dig, lilla bebis.

(Vi köpte spjälsängsskydd med spöket laban på, men var inte orolig älskling, han är ett hemskt snällt litet spöke, den där laban.)

Så sjunger hon sakta för lilla trollet, de vackraste ord hon känner...